Familjen Smedberg

Blir så arg, tittade på kunskapskanalen igår, om att så många tjejer mår dåligt och inte vågar säga det, för att samhället är som de är, man ska må bra och se bra ut, vara smal, så man kommer i dom snygga klädernam.m. Bilderna på modet är ju pinnsmala tjejer som man ser rakt igen om att de mår ju inte bra, men tjejerna ser ju inte de, dom ser ju bara att dom är "ikoner", så vill vi och ska se ut. Tycker det är så fruktansvärt, jag har alltid vart den lite större tjejen, men jag har haft mina vänner och min familj som jag älskar och som älskar mig, jag skulle aldrig ändra mig för att någon annan vill, utan då ska de vara min vilja, rakt igenom.
Men jag tycker det är så pass stort problem att inte bara tjejer , överlag dom som mår dåligt inte vågar öppna sig om det, jag tycker de ska kunna bli mer accepterat samhälle med exempel: depression, det är så pass vanligt i dag av olika orsaker. Bara att man kan öppna sig och säga om någon frågar hur du mår, att inte ljuga , utan att faktiskt kunna säga, nej de är inge bra, då skulle man gå mot rätt steg, då vet man de själv och står för det, att jag kan faktiskt tala om det, för de är ingen som klankar ner på mig för att jag mår dåligt.

Jag har ju själv setat i den sitsen när jag hade depression, och de var inte så att man ville tala om det, för jag ville ju vara "normal" som de andra, men oftast på långa vägar märker ju folk att man inte mår bra, man har inte lust med saker som man hade innan man mådde dåligt, svårt o skratta, bara ett falskt skratt som kommer för att rädda sig själv, och bara där, rädda sig själv från vad? Ska man verkligen bli klassad som "tråkig,onormal" bara för man mår dåligt? Tycker det är hemskt. De jag vill få fram är att det är så pass vanligt , så de finns inget onormalt med de, alla har vi olika bakgrunder, olika händeler i bagaget som kan göra att man mår dåligt, inget onormalt med de alls, alla tacklar vi saker olika.

Att kunna prata om de gör också att man bygger upp sitt självförtroende som ger styrkan. Tänk de personer som tar sitt liv för att de är så pass instängda i sin "mur" de vågar inet prata med någon alls, och alla tankarna blir bara o snurra inne i deras mur, där dom tillslut inte ser någon mening med livet, vill vi inte ifrån det? Ser man att någon mår dåligt, dem i omgivningen ska väl inte bara ignonera, ska inte vi vara starka nog som ser de och kunna prata med personen ifråga, även fast man kanske inte får svar, så kan man ju faktiskt försöka prata om något , där ser personen att de finns faktiskt personer som vill prata med mig.

Vi är människor allesammans, och man får faktiskt ha en helhetsbild, man kan inte bara se "felet" vid en person, tänk alla bra sidor man kan använda tills alla sidor blir bra igen.

Gå inte ifrån någon som mår dåligt, va stark och visa att du bryr dig, istället för att vända ryggen emot, samt att tänk på att folk som mår dåligt har ingenting med att man inte är normal!!!!! viktigt.

Håller ni inte med? att tillsammans är vi starka och vi kan påverka samhället tillsammans!!!