erkännande

När man sätter sig ner och tänker på hur mycket man växer som person hela tiden, på ett år har jag vuxit enormt mycket, o vissa saker förstår jag inte hur jag ens orkade tänka på de...

Jag har blivit enormt självständig, tagit körkort, fixat min utbildning, fixat jobb, Nya vänner , allt bara hände på ett år..

Kan inte förstå hur jag kan ha så fina människor runt omkring mig .. =)

Bara en princip sak: åkte ner till brorsan i ÖRebro 3 dagar i maj, de skulle ja inte gjort för ett år sedan, då hade jag inte åkt om inte micke ville.. Vilken bubbla man var i liksom??? gaaah.. Nu gör jag vad jag vill, alltså vissa saker diskuterar man självklart tillsammans..

Just jobbet har gjort att man lärt känna sig själv , vissa sidor man inte visste fanns.. inom psykiatrin gäller det verkligen o ha koll på sig själv och vara skärpt, och man inser att man är  duktig på sitt jobb, och kan det.. Allt blir så himla roligt..

Jag är bara så tacksam över tiden som är nu och den kan bara bli bättre så fort barnutredningen är över och vi har vårat barn i famnen....

JAg tror att man ändrar sig inte förrän man gör ett erkännande för sig själv, va håller man på med liksom?? Livet är för kort för att orka bry sig om igentligen helt onödiga saker....


kram JOHANNA



RSS 2.0